Blott en dag ett ögonblick i sänder

FREDAG, JULI 1, 2011 AT 10:30EM

Ett litet hus kan rymma många vänner. Ett större hus kan rymma än fler...eller inte. Efter en midsommarafton i myntablommans tecken for jag och vän till Sudret och lugnet i Fide. Till kapellet där hallelujasångerna tystnat men fortfarande sitter kvar i väggarna. 

Det märkliga är att jag kom tillbaka till ett hus som jag bott i tidigare. Som vi som helfamilj lånat som sommarbostad och fått erbjudande att köpa för en relativt billig peng för tio år sedan. Men som vi valde bort då vi föredrog att få julkort från Silvanbygg i kungenskurva i Stockholm istället. Men så glad jag blev när jag fick se hur storfamiljen som nu tillbringar sin sommar i kapellet installerat glädje och värme i varendra vrå av hemmet. 

Ytor för många för att flera människor i alla storlekar ska kunna bänka sig utan att få den delen rabbla varken trosbekännelse eller ge kollekt. Men jag kan tänka mig att det sjungs en del på just denna varenda även om det sannolikt inte är ur segertoner. Högoddsare är "Hellre jagade av vargar" och "Blommor i sitt hår". 

Vid ingången hänger denna tavla. Och jag blev lugn bara av att läsa orden. 

Vi installerade oss i blott en dag läge i timmar. Och jag lyckade med konstycket att faktiskt läsa en bok! Min favoritsysselsättning. Trots att det alltid varit det har jag inte lyckats vända ett endaste blad i en bok på ett helt år. Det tar uppenbarligen sin lilla tid att sätta sig in i berättelser när kapitel inte riktigt är avslutade.

Vi vandrade en del också. Det är bra utmanande att vandra på i synnerhet raka vägar när man är lite stressad. Det är en fantastisk prövning av tålamodet. Det händer ju ingenting. Vi promenerade dessutom på vägar som var så lugna att jag nästan kunde höra myrorna skrika när jag stampade på dem. Fast svalornas kvitter fick lite konkurrens av mitt asgarv. Den här bilden är tagen när vi precis passerat Jihdes hus och framförallt hans tvättstreck. 40 grader rött. Och då hade han verkligen fått med det mesta i ett hem som kan tänkas vara rött.

Tillbaka vid kapellet noterar jag att skylten där gudstjänsttiderna förut proklamerades fått vara kvar. Men för dagen var den helt tom. Hade go lust att plita ditt en notis om att Sara vänder blad.

Om det nödvändigtvis skulle stå något mer av allmänhetens intresse på den där anslagstavlan så kunde det i så fall vara att det var kungens som var på besök.  För att ta tillbaka sin tallrik som jag knäckte ägg till frukost på.

Eller ett anslag från bonden bredvid om att man inte får varken sitta, stå eller hoppa på höbalarna. Kunde liksom inte hålla mig. Har ju i flera år och mil undrat hur de där sockerbitarna verkligen känns.

Nej, om det skulle stå något av värde på anslagstavlan så skulle det vara något i linje med att detta är en välsignad plats. Stället hade härligheten redan för tio år sedan. Jag minns den glädje jag kände när jag tog denna bild på vår dåvarande tvååring när han rusade in genom porten. Genom samma dörr och över densamma tröskel som jag nu som tonårsmamma öppnar och kliver över denna midsommarhelg.

Elliot i Kapellet i Fide sommaren 2000

Men just när härligheten är som bäst och boken blir som mest fängslande så är det dags att återvända hem. Och efter att jag stirrat mig blind på familjen Wistams dammsugare i över en kvart för att förstå hur den sätts på så får jag god lust att dra fram predikstolen som familjen låtit vara kvar och dra en ordentlig predikan. Om att dammsugare inte bör ha fjärrkontroll, att det borde vara mot lagen att bara ta kontanter och inte kort på Hamra krog och att Gotlandslinjen borde skämmas för sina hutlösa priser på vattniga räkmackor.


Men framförallt skulle jag ta en riktig djupdykning i det faktum att föräldrar inte ska behöva vara utan sina barn. I synnerhet inte när vi ska hoppa små grodor och sjunga Så göra vi när vi...och allt det där. Och så bön på det. Så att det blir bättring.

Men jag gör inte det. Jag tittar upp och läser på en tavla att Herren är min herde och mig ska intet fattas. Jag ställer tillbaka dammsugaren. Tar fram skurborste och såpa istället och känner att jag har det väldigt gott.


Jag har fantastiska vänner. Och vänner som känner vänner som lånar ut sitt hem till mig. Jag fick välbehövlig ro inför en över jävlig vecka. Tror vi behöver installera en prediksstol på kontoret också faktiskt. Om inte annat för att man kan hålla sig så bra i kanterna på den.


Om fem timmar lyfter jag med kidsen mot apelsinernas land. Sova, ska jag göra där uppe i himmelen. Krama barn och läsa bok.


Amen